Insnöad i Frostviken

Tore Sandström såg inga problem när strömmen var borta i flera dygn efter senaste stormen. – Man eldar och kokar kaffe och klarar sig ganska bra, berättade han.

Februari 2018. Jag åker längst in i Frostvikens fjällvärld, till Inviken. Några få människor bor kvar här året runt. Nu har de varit utan ström i flera dygn. Kris? Nja. Ingen verkar särskilt bekymrad. Här finns ved. Vedspisar. Mat. Vatten. Och framför allt den där kunskapen som kommer av att ha bott länge på en plats där man vet att saker kan hända. När strömmen försvinner börjar man inte fundera på hur man ska klara sig. Det har man redan gjort. I dag talar vi om att preppa som om vi hade uppfunnit någonting nytt. I de här trakterna har människor gjort det i generationer. Inte som hobby eller livsstil. Utan för att det varit nödvändigt. Jag träffar Tore Sandström. Han klarar sig bra. Ingen fara med honom. Men visst vore det trevligt om strömmen kom tillbaka snart. – Så man kan börja se på teve igen. Han funderar ett ögonblick. – Jag tycker om skidåkningen. Och där någonstans kändes det som om krisberedskapen i Inviken var fullständig.