Vårflod i Tännforsen

Tännforsen, Sveriges största vattenfall, är aldrig så stort och mäktigt som den här tiden i maj.

Det dånar så att det känns i kroppen. Jag står på ett stenblock bara några meter från Tännforsen och ser hela fjällvärldens smältvatten kasta sig utför stupet. Vilt, vitt och fullständigt otämjt. Aldrig är Tännforsen mäktigare än under vårfloden. Och så tänker jag på sommaren 1953. Då spände två unga män från Järpen en vajer över forsen. Calle Thoresson satte sig på en cykel. Kamraten Kjell Zetterström hängde i en vagga under honom som motvikt. Sedan cyklade de över. Vajern slakade mer än de räknat med och Kjell hamnade delvis i vattnet. Ändå tog de sig över till andra sidan. Jag står där drygt 70 år senare, med ansiktet blött av vattenstänket, och försöker förstå hur det överhuvudtaget var möjligt. Det gör jag inte. Tännforsen ser jag helst från sidan. På behörigt avstånd.