Kallprat om livet

En majdag i Skogsbyn satte vi oss ner och pratade om det stora och svåra. Om att bli gammal, om ensamheten – och om livet och framtiden.

En majdag åkte jag till Skogsbyn i Kall. Inte för att någon stor nyhet hade hänt. Jag ville bara prata. Om livet. Och om döden. Jag träffade Ann-Marie, som hade förlorat sin man och blivit ensam, och Gunnar, som varit nära att supa sönder sitt liv men flyttat hem till Kall och börjat om. Två människor. Två helt olika liv. Vi pratade om att bli gammal. Om ensamheten. Om det som gått förlorat och det som fortfarande fanns kvar. Och om den där frågan som väntar oss alla: Är man rädd för döden? Egentligen hände inte särskilt mycket den där dagen. Några människor satt ner och pratade om livet en stund. Kanske borde vi göra det lite oftare. Medan vi fortfarande har tid.