Flygplanet i myren

Petrus Thorén lyfter på vrakdelarna efter stridsflygplanet som kraschat i myren på hans marker i Dvärsätt.

Det var det där flygplanet. Jag hade hört talas om det i många år. Någonstans ute i en myr utanför Dvärsätt skulle en gammal Vampire ligga begravd. Ett stridsflygplan. I en myr. Klart man måste dit. Jag ringde Petrus Thorén i Nyland. – Flygplansmyren, ja. Kom hit du så visar jag dig dit. Så en augustikväll gav vi oss av. Petrus, hans son William, jämthunden Arrak och jag. Vi gick genom skogen, förbi ett gammalt handgrävt dike och en övergiven timmerhuggarbarack. Och så öppnade sig myren. Där låg flygplanet. Eller rättare sagt: Där låg hålet. Vattnet var svart. Några vrakdelar låg samlade bredvid. Och tittade man noga på myren kunde man nästan ana formen efter planet som försvunnit ner genom den. Historien började den 3 december 1953. Piloten Sven-Erik Johansson startade från F 4 på Frösön i en Vampire J 28 B. Något gick fel strax efter starten. Planet började brinna och Johansson beordrades upp på höjd för att hoppa. Någon katapultstol fanns inte. Han tog sig ur planet och hoppade med fallskärm. Vampiren fortsatte ensam. Vittnen såg ett brinnande flygplan komma genom decemberhimlen. – Det var som en eldkula som försvann ned i skogen. Sedan slog det ner i myren. Piloten klarade sig oskadd. Det berättades efteråt att någon i bygden mött en man komma gående längs vägen i flygoverall med fallskärmen under armen. Och planet? Det blev kvar. År efter år. Årtionde efter årtionde. Skogen växte. Myren slöt sig omkring det. Hjortronplockarna passerade och visste vad som fanns där nere. När jag stod där den där augustikvällen hade nästan 70 år gått. Någonstans under våra fötter låg fortfarande en svensk Vampire från kalla krigets dagar. Jag tittade ner i det svarta vattnet. Sedan gick vi tillbaka genom skogen. Ännu en av alla dessa märkliga historier som ligger gömda ute i de jämtländska byarna. Ibland ganska bokstavligt.