Pappan var en annan efter kriget

Bengt växte upp med en pappa han älskade och beundrade. Men vinterkriget i Finland hade lämnat spår – och genom hela livet har Bengt undrat vem hans pappa hade varit utan kriget.

På matsalsbordet hemma hos Bengt Sundsten ligger fotografierna av hans pappa Matti. Ung. Mörkhårig. Skinnmössa. – Min pappa var min idol. Matti var 23 år när han 1940 anmälde sig som frivillig till finska vinterkriget. Han störtade med ett flygplan bakom de sovjetiska linjerna, överlevde och lyckades efter fyra dygn i den stränga vinterkylan ta sig tillbaka. Han kom hem. Men Bengt tror att något av pappan blev kvar där borta. Han minns en rolig och lekfull pappa som kunde gå på händer för sina barn. Men också mardrömmarna, tystnaden och nätterna när Matti vaknade skrikande. Själv ville Matti aldrig kallas hjälte. – Det finns ingenting med krig som är bra. Ingenting. Bengt tittar på fotografiet av den unge mannen i skinnmössan. – Jag hade gärna lärt känna min far som han var före kriget. Pappan före mardrömmarna. Pappan före tystnaden.