En vårkväll med Tilde i Epan

”Jag är inte så motorintresserad egentligen”, men pappa tyckte det var en bra idé att jag körde epa eftersom han fick skjutsa mig så mycket när jag ville till Krokom.

Det var en alldeles vanlig vårkväll i Krokom. Snön vräkte ner när jag fick syn på en epatraktor och följde efter. En stund senare satt jag bredvid Tilde, 15 år, som körde mig genom min egen ungdoms kvarter. Mitt gamla Krokom. Hennes nya. Tilde var ingen motornörd. Epan var mest ett sätt att ta sig till kompisarna. – Och så är det varmt. Nåja. En vindrutetorkare fungerade. Fläkten tjöt, växlarna brakade och instrumentbrädan lyste av röda knappar. – Vet du vad alla är till för? – Nä, inte en aning faktiskt. Vi rullade vidare. Jag tänkte på hur lite som egentligen förändras. Vi hade våra platser där vi hängde och försökte förstå livet. Tilde och hennes kompisar har sina. Olika tider. Samma Krokom. Sedan såg jag epans två röda baklyktor försvinna genom snöfallet.